Idag var en jobbig dag för Malte och fröken Davidsson. Malte var tydligt stelare och smärtpåverkad när vi var hos sjukgymnasten, till och med så han reagerade när hon böjde det opererade knäet vilket han aldrig gjort tidigare. Så idag tog vi det extra lugnt och gjorde massageövningar/avslappningsövningar istället för att låta han arbeta. Såna här "bakslag" sätter igång så mycket i mitt huvud. Kommer han bli bra igen? Är operationen inte lyckad? Och om den inte skulle vara det, ska jag utsätta honom för en omoperation? Vart går gränsen för hur mycket en sån ung hund pallar? Med Maltes höftdysplasi så kommer han ju aldrig bli helt bra, snarare försämras det ju äldre han blir. Och det känns imellanåt som jag griper efter halmstrån för att försöka förlänga tiden jag kan ha honom kvar. Jag har ju till och med kollat upp en helt ny behandling där man injecerar in guld i höfterna för att lindra höftdysplasin. Långt upp i norrland, där försäkringen inte täcker och det handlar om stora summor pengar för sån behandling. Och då vet man inte ens om det hjälper. Det finns ägare som tar bort sina för övrigt friska hundar när dem får korsbandsskador, för att det inte finns några garantier för att hunden kommer kunna leva ett normalt liv efter, och att det då inte är värt att utsätta dem för den långa viloperioden utan att få springa fritt, hoppa och leka osv. Är jag självisk som fortsätter, när han dessutom har sin sjukdom som kommer ta han ifrån mig tidigare än vad jag vill? Ovissheten är vidrig. Blir det ett år eller fem år han stannar hos oss? Och visst , så är det med alla djur, man vet aldrig hur länge. Men det blir liksom så mycket tydligare med maltes sjukdom och det gör ont i hjärtat på mig. Känns så jävla orättvist. Hur ont har han, har han ens ont av det nu?  När vet jag att han inte vill mer? Veterinären säger att jag kommer veta när det är dags, men kommer jag verkligen det? Jag har ju själv jobbat på djursjukhuset och sett ägare som har skygglapparna på för att dem inte vill se att det inte är bra. Tänk om jag också kommer göra så, hålla han kvar för min egen skull? Sån ångest, fan för alla jäkla sjukdomar och skador. Idag är jag låg som tusan, men det är en ny dag imorgon.